Jag har läst boken och tyckte mycket om den. 🙂

("My stroke of insight" heter den på engelska och det är väl egentligen en bättre titel.)

Det ovanliga med Jill Bolte Taylor och hennes stroke är inte "bara" berättelsen om den och att hon lyckades komma tillbaka, utan att hon själv är hjärnforskare och har doktorerat vid Harvard med studier av hjärnvävnad från schizofrena som specialitet. 

Hon berättar i boken mycket gripande och insiktsfullt om allt som hände när hon insjuknade, bl.a. om hur viktigt det är hur personerna runt omkring bemöter den drabbade. Fast hon inte kunde tala, kände hon hur personalen kände sig, vem som var irriterad och vem som var lugn och tålmodig etc.  

Hennes historia är en stor inspirationskälla för alla.

Hon fick en annan syn på medvetandet också och en känsla av större samhörighet med allt.

– "Tänk bara att förlora halva förståndet! Nu ser jag det som att medvetandet är allt utom traditionell neurologi, men också trefaldigt: kognitivt, emotionellt och fysiologiskt. Kroppen reagerar på känslor och tankar."

Läs hennes fantastiska berättelse i artikeln!

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/under-stroken-blev-hon-ett-med-varlden_6120363.svd

 http://myscienceacademy.org/2012/08/12/how-it-feels-to-have-a-stroke/

Helt fantastiskt. Jag tror att väldigt många kommer att kunna ha nytta av att läsa denna, det är viktigt att veta såna här saker tycker jag. Det är ju faktiskt inte helt ovanligt att människor drabbas av en Stroke. Nu ska jag inte säga för mycket eftersom jag inte läst den själv, men jag har minst sagt höga förväntningar. Ska sätta mig bekvämt i soffan ikväll och titta på videon, tack för länkarna! MVH

Den här videon också 🙂

Jo, henne kände jag till, även om jag inte läst boken.

Helt makalöst.

Visst är det en fantastisk historia men man får inte glömma att stroke är en ganska komplex sjukdom och beroende på var i hjärnan skadan är så blir resultatet väldigt olika.

Därför är ingen stroke den andra lik så att säga.

#5 Boken heter också "Min stroke". 

Taylor berättar sin historia, inte allas. Men en hel del är säkert generellt, t.ex. tankarna om hur man bemöter patienten inom sjukvården. Jag tror det finns mycket att lära av det. Faktiskt tänker inte alla tillräckligt mycket på att den här personen kan vara mycket mer medveten än hon kan ge uttryck för när hon inte kan använda språket.

Jag håller med om att det är en spännande bok. Jag har sett ett program på TV där hon föreläste om sin stroke. Jätteintressant.

Just det där med bemötande är så viktigt och då är det också viktigt att kunna en del om de skador som kan ske vid en stroke, hjärnskada, demens osv. för bemötandet kan behöva vara olika. Behoven så väldigt skilda från varandra.

Som redan är sagt här så har Stroke många ansikten, men jag tror att det ändå kan vara rätt nyttigt att läsa boken. Framförallt tror jag att den kan vara väldigt intressant, det är ju en rätt speciell historia.

Jag tycker det är konstigt att hon säger så mycket felaktigheter i sina presentationer. Låter mer som någon slags "motivational speaker" än en nurolog. Det där om höger-vänster hjärnhalva är ju inte bara missledande utan rätt och slätt felaktigt 🤔. 

Men hennes berättelse är fascinerande.

#9 Jag delar din undran över Taylors tal angående höger- vänster hjärnhalva. Den uppdelningen finns inte i verkligheten. (om hon inte menar metaforiskt på något sätt, men det framgår i så fall inte så vitt jag sett.)
Men vilka fler specifika felaktigheter tänker du på och i vilka presentationer?

#10 "Men vilka fler specifika felaktigheter tänker du på och i vilka presentationer?"

Det där om höger-vänste halvorna är ju ingen detalj hon nämner i förbifarten, hon återgår ju ständigt till det och bygger hela sin centrala tes direkt på den myten.

Hon säger dessutom inte en sak om höger-vänsterhalvorna, hon säger en massa saker om dem. Vad jag har hört av henne så är det nästan det enda konkreta hon säger om hjärnan.

Hon åker runt och föreläser en hel del och det finns flera intervjuer med henne där hon säger samma felaktigheter om hjärnan. Resten är mest klassiskt new-age snack.

#11 Det är alltså inte "mycket felaktigheter" utan en felaktighet som hon säger en massa saker om på flera intervjuer (som du sett) och resten är "new-age"-snack?

Det var länge sedan jag läste boken, men det var mycket mer än så i den. Gripande, fascinerande, tänkvärd och inspirerande hoppas jag fler läser den.
Även med felaktiga hjärnhalvor-uttalanden har hennes story om insjuknande och vägen tillbaka betytt mycket för många, kanske framför allt om hur man känner och reagerar utan språk, något som annars är så centralt för oss.

#12 "Det är alltså inte "mycket felaktigheter" utan en felaktighet som hon säger en massa saker om på flera intervjuer (som du sett) och resten är "new-age"-snack?"

Det är väldigt många varianter av en felaktighet i så fall. Hon snackar ju om det ganska länge och men ganska många ord. Jag vet inte vad du räknar som en felaktighet och när man har många liknande felaktigheter.

Tar man bort den här felaktigheten så finns ju nästan ingenting kvar, så om vi räknar i % istället för antal felaktigheter så är det ju oroväckande  högt.

"Det var länge sedan jag läste boken, men det var mycket mer än så i den."

Jag har inte läst boken, uttalar mig bara om det hon sagt i intervjuer och föreläsningar.

Den kanse skule va intresant at lesa om henes uplevelse å henes resa tilbaka! se Hur myke av d hon skriv ja selv kener ijen mej i!